Informationstext
Personer
Informationstext
Janne Olén
Janne Olén avled 18 november 2022 efter en tids sjukdom.
En varm och generös människa som visste oerhört mycket om det gamla samhället är borta. På ytan märks ingenting för Janne fanns i det tysta, i bakgrunden. Han märktes inte och ville inte märkas. Han gillade inte det sociala livet och höll sig borta från gemensamma aktiviteter. Hade man tur kunde man dock träffa på honom om någon granne bjudit in till fika i trädgården.
De som inte sökte upp honom i sjöboden visste inte att de gick miste person som samtidigt var en ovärderlig kunskapskälla. Men han fanns där. Öppen med sin värme och djupa kunskap.
Flera personer har kunskap om samhället och dess historia. Janne var definitivt en av dem. Kombinerar man kunskap om hur samhället vuxit fram med släktförhållanden och kunskap om båtar i allmänhet och äldre skutor i synnerhet var han definitivt i en klass för sig. Han var som ett levande uppslagsverk.
I september 2015 hade jag förmånen att få följa med Janne ut för att fiska makrill inför hummerfisket och tog då bilderna som visas här.
Sjöboden var en central del av Jannes liv. Den byggdes av Jannes farfars far Anders Samuelsson 1889 och har ärvts i nedstigande led därefter. Hans farfar, Johan (1879-1949), höll på sin tid sjöboden öppen för alla. Det gjorde därefter även Jannes farbror Bertil.
Som pensionär har Janne hållit liv i den traditionen. Vi är många som tittat in i Jannes bod för en pratstund. Ibland för lite småprat men ibland har vi kommit därifrån med fördjupad insikt i hur människor levde i det gamla samhället.
Farfadern Johan Olén ägde skutan Ellen mellan 1929 och 1939. Johan ägde 1940 – 1957 tillsammans med sönerna Bertil och Åke även kuttern Harry. På annat ställe här på hemsidan kan man läsa om att författaren Arne Lundgren köpte Harrys styrhytt och använde den som skrivarstuga just utanför Hovenäset.
Janne ägde boden tillsammans med brodern Göran och sin syster Agneta. Hon brukar ha loppis i högra halvan medan Janne hade vänstra delen till just det som en sjöbod från början var avsedd för – förtöjning av båt, förvaring av redskap, arbetsplats för rensning och insaltning av fisk, hummersump, verkstad och mycket annat.
Visst associerar vi Janne med havet? Men visste ni att han även var intresserad av odling av frukt och grönsaker? På tomten hade han både trädgårdsland och ett växthus där han odlade potatis, tomater, äpplen, päron och handpollinerade persikor.
Som yrkesverksam arbetade Janne med bland annat fiske innan han läste till elingenjör och fick anställning hos Emil Lundgren i Göteborg. Senare arbetade han på AH Automation i Smögen som tillverkade elskåp till stora hamnkranar. Han gjorde återkommande resor till olika delar av Asien, Nord- och Sydamerika och Afrika för att hjälpa till att installera dem.
Morgan Ceder skriver om Janne:
”Vårt samarbete började för länge sedan, då jag tog över Bildarkivet som ju omfattade många hundratals bilder där skutor fanns med. Informationen jag hade om skutorna var fragmentarisk, ibland bara skutans namn, ibland inget alls. Janne var den naturliga personen att gå till med mina frågor. Han hade imponerande mycket kunskap direkt i huvudet men också egna anteckningar och egna bilder med text på baksidan. Han kunde identifiera en skuta utifrån riggens utseende eller från andra detaljer på skrovet, ofta i kombination med kunskap om skutans hemmabrygga. Han hade också ett nätverk av äldre herrar som delade hans intresse för gamla skutor. Jag tror att de hade en förening som gav ut en tidskrift med uppgifter om skutor och om livet ombord. Ytterligare kunskap i ämnet fick vi när jag för Intresseföreningens räkning köpte in ”Skutbibeln”. Tanken på ett Skutarkiv kom upp när jag insåg att jag i Bildarkivet kunde skapa ett separat arkiv bara för skutor. Jag lade in all tillgänglig data i programmet och skrev ut en första arbetskopia som jag lämnade till Janne. Han kompletterade med blyertsanteckningar och lånade ut alla sina skutbilder som inte redan fanns i Bildarkivet. Vi träffades otaliga gånger i hans kök där vi gick igenom de senaste uppdateringarna och även gjorde planer för fortsatt arbete.
Utöver bild och namn på skutan lade vi in uppgifter om ägare och under vilka år skutan seglade för Hovenäset och vad som hände med fartyget efteråt.
Mitt samarbete med Janne handlade inte enbart om skutor. Han delade villigt med sig av sina kunskaper om gamla människor på Näset och deras släktförhållanden, om husen och om vem som bodde var.
Han var en generös och hjälpsam person och jag saknar honom mycket”.
Skutan Ellen som Jannes farfar Johan Olén ägde mellan 1929 och 1939
Kuttern Harry som Johan Olén ägde mellan 1940 och 1957 tillsammans med sönerna Bertil och Åke
Janne arbetade i räkfisket på 70-talet
Artikel om Janne i Västkust 26 februari 2014.
Svårt att se texten? Läs en utskrift av artikeln.
Framför sjöboden 17 juli 2022
Född 3 augusti 1947, avliden 18 november 2022. Begravningsgudstjänst hölls i Askums kyrka 16 december 2022.
Bengt Palmgren
Christian Bothén
Christian Bothén – har hobbyn som jobb
Christian är båtbyggaren från Tången som byggde sin första båt när han var 15 år. Att bygga båtar var en hobby som övergick i en framgångsrik yrkesverksamhet.
– Att få jobba med det man tycker är allra roligast är en stor förmån, säger Christian. Båtintresset gör att jag kan arbeta mycket mera helhjärtat. Kommer jag dessutom då och då ut på en långväga fisketur med en båt jag själv har byggt blir det två intressen som samverkar – bättre kan det inte bli.
Om ni trodde att det är lugnt och tyst på marinan så här på vintern hade ni fel. Visserligen ser det tomt ut på området så här års men inne i lokalerna jobbas det för fullt. Här finns bland annat vinterförvaringen av fritidsbåtar som drivs av WestBoat AB och nu på vintern servar och reparerar man de båtar som lokalerna är fullpackade av.
Det är Christian Bothén som leder verksamheten.
– Vi ligger helt rätt i tiden, säger han. Förr var det en livsstil att ha båt. Man lade ner massor av timmar på att slipa och putsa på båten och man ägnade hela semestern åt båten. Idag vill man visserligen ha båt, men man vill göra annat också. Vårrustning och underhåll lämnar man gärna bort. Det är där vi kommer in i bilden. Vi har just nu hand om 191 båtar och skulle kunna serva flera om vi bara hade plats.
Dessutom arbetar man med motorreparationer och försäkringsärenden som i vinter rör tre stora segelbåtsprojekt och ett antal motorbåtar.
Christian är utbildad båtbyggare. Han gick ut från Träteknisk linje med inriktning mot båtbyggeri i Uddevalla 1989. Efter att ha varit byggnadssnickare ett tag och arbetsledare på Llentab en annan period, arbetade Christian som anställd med inredningar för varv som Najad, Arcona och Hallberg-Rassy och Forbina.
2005 startade han Bothéns Båtbyggeri på Roparebacken i Kungshamn. Där byggde man 24 stycken Forbina 36. På plastskroven som kom från Värmland gjorde man all träinredning och monterade el och motorer. 2008 gjordes företaget om till ett aktiebolag – WestBoat AB och från 2009 gick man alltmera över till att serva och reparera båtar i olika lokaler i Kungshamn.
2012 flyttades verksamheten till fd Abba-fabriken i Hovenäset som samma år hade köpts av tre personer från orten som driver uthyrningen av båtplatserna och hyr ut lokalerna till bland andra WestBoat.
Det har krävts en hel del investeringar från Christians sida för att skapa en effektiv marina. Ett exempel på detta är den stora trucken som man kan se på långt håll och som utan vidare lyfter en 60-fotare. Sex personer är fast anställda i WestBoat. De flesta är utbildade och erfarna båtbyggare. En är bilreparatör och arbetar enbart med motorreparationer. Under vissa perioder av säsongen är man betydligt flera i personalen.
Men vad är det egentligen man gör med båtarna hela långa vintern? Jo, vanligt underhåll som motorservice, bottenmålningar, polering och vaxning, men också motorinstallationer, elinstallationer, montage av ankarspel, bogpropellrar och liknande. Till det kommer reparationer efter grundstötningar – det vill säga i princip allt båtarbete du kan tänka dig.
Förutom att serva och underhålla båtar utvecklar WestBoat AB även egna båtmodeller. Just nu arbetar man på utvecklingen av en stor öppen styrpulpetbåt med utombordare, WestBoat 29, som beräknas vara klar till sommaren.
– Jag är angelägen att de som bor i närheten av marinan inte ska blir störda av verksamheten. Därför ser vi till att bullrande arbete inte utförs på kvällar eller helger. Ett bra förhållande till de boende i samhället är viktigt för mig, avslutar Christian och försvinner in i snickeriet.
Christian är 47 år, gift med Theres och har två barn. Familjen bor på Tången (Kungshamn). När det finns tid tar han gärna båten ut till djupa fiskeplatser – till exempel ca 20 till 25 Nm ut i ett område mellan Hovenäset och Skagen. Där har han deltagit i märkningen av blåfenad tonfisk. 2017 fångade han tillsammans med bland andra Stefan Blomgren en på 285 kg och året därpå blev det 322 kg på kroken.
Bengt Palmgren
Ingvar Klevekil
Vem är han – Ingvar Klevekil som allt oftare nämns i hovenässammanhang? Jo, Ingvar driver Johannesviks Camping som är en av regionens största campinganläggningar. Den är indirekt ett resultat av att restaurang Hovenäsbaden brann ner 1952. Flera som hade vistats på den anläggningen ville komma tillbaka. Man cyklade eller tog tåg och buss till vårt område och frågade Ingvars pappa, Ejde, om man fick sätta upp sitt tält just ovanför den lilla badviken vid Klevekilen på hans gård, Wägga Nordgård. 1957 inregistrerade Ejde Johannesvik camping för att hyra ut platser för att sätta upp tält. Då fanns det nio ryggåstält på den gräsplätt som idag begränsas av restaurangbyggnaden och vattnet.
Sedan har det bara vuxit och vuxit. För att öka bekvämligheterna satte man upp torrdass. I början av 70-talet ersattes de av vacuumtoaletter och 1989 fick man WC genom att kommunalt VA drogs in. Ett tag låg det en fotbollsplan ovanför den lilla tältplatsen, Nordmarken, där man bokstavligen spelade i gärdsgårdsligan – det var nämligen tillåtet att ”valla” bollen mot gärdsgården. Lantgården har sakta omvandlats till en turistanläggning. De sista korna försvann 1987 och man hade hästar till helt nyligen. Infarten flyttades 1986 och servicehusen och restaurangen byggdes 1989 respektive 1994.
Idag är detta den största campingen i Sotenäs kommun. Man har 440 campingtomter och 40 stugor, rum i villa Harmoni och företagsboende på ett 27 ha stort område. Under högsäsong rör sig här omkring 1.500 personer varje dag – fler än vad som bor på Smögen! Utan att veta om det har vi alltså en liten ministad gömd bakom klipporna med allt vad det innebär av transporter, kraftförsörjning, renhållning, VA, boende och rekreation.
Det hela sköts av sju fast anställda personer med hjälp av ytterligare sju i olika anställningsformer. Under sommaren har företaget dessutom ett 40-tal säsongsanställda i receptionen, för städning, reparation och underhåll, m m.
Johannesviks Camping leds av Ingvar, hans fru Anette och sonen Carl som i en pågående omorganisation tar ett allt större ansvar för driften. Alla, inklusive en syster till Ingvar, bor på området med sina familjer.
– Johannesvik är ett familjeföretag och ska så förbli, betonar Ingvar. Vi har nyligen satsat på restaurangen Wägga kök som går väldigt bra och som kommer att vara öppen till december och öppna åter i mars.
– I år har vi invigt strandgrillen och nästa år bygger vi upp en stor lekplats där det även ska finnas tillgång till viss barnpassning. I framtiden planeras för en stor pool med uppvärmt vatten på området.
Entreprenören Ingvar Klevekil har ett särskilt intresse av Hovenäset. Han tillhandahåller omkring 120 båtplatser vid tre pontonbryggor i Stavsäng och har även etablerat ställplatser för husbilar på grusplanen vid båthamnen.
– Hovenäset är ett mycket vackert samhälle vars bebyggelse borde bevaras intakt. Vi driver badkiosken på Reso och har planer på att utöka den verksamheten. En butik med café har varit på tapeten och är inte helt utesluten, men förutsättningen är att hovenäsborna verkligen skulle ta det till sitt hjärta besöka stället ofta.
– Det borde inte vara omöjligt att utveckla något på Hovenäset som gagnar både våra gäster på campingen och de boende i samhället. Jag är öppen för diskussioner.
Den diskussionen borde vi ta. När Intresseföreningen upplever att Sotenäs kommun inte lyssnar på oss kan vi hoppas att de lyssnar på Ingvar Klevekil.
Bengt Palmgren
Publicerat i juli 2018
Ingvar Klevekil
Anna Sigurdsson
Simskolan i Hovenäset har gamla anor. Den fanns på 50-talet och kanske tidigare ändå. 1992 öppnade Tumlaren i Väjern och kommunen förlade då all simundervisning dit och lade ner simskolorna i, bland annat, Hovenäset. Anna Sigurdsson tog då över verksamheten och har drivit den som simlärare sedan dess. Hon har själv gått i simskola på Näset och arbetade senare som simlärarassistent här från det att hon 15 år. Hon har undervisat alla sina nuvarande simlärare och simlärarassistenter i simskolan när de var barn.
Anna har studerat marinbiologi och har lärarexamen i biologi och naturkunskap. Hon är bosatt i Göteborg men har tillbringat sina somrar i Hovenäset.
Förutsättningen för att bli simlärare är att man har goda sim- och livräddningskunskaper. Baserat på det går man en utbildning hos Svenska Livräddningssällskapet. Utbildningen omfattar först en vecka, sedan 40 timmars praktik följt av ett inlämningsarbete och ett slutprov.
Sommaren 2014 startar simskolan i Hovenäset måndagen den 14 juli kl. 09.30 med upprop. Undervisningen pågår till den 25 juli då man har en stor avslutning med diplomutdelning, sjörövare, tårta och lekar. Normalt undervisar man 40 till 60 barn från 3 till 15 års ålder under dessa veckor. Barnen är uppdelade i grupper från Lek och plask till Fortsättning. En och annan vuxen brukar passa på att ta ett magistermärke eller slipa på crawltekniken.
Förutom Anna medverkar sommaren 2014 Carin och Linus som simlärare och de har John och Julia som simlärarassistenter.
Anna framhåller att det är viktigt att genomföra simskola utomhus eftersom det ger barn erfarenhet av att röra sig i öppet vatten. Om de ramlar i från en båt eller brygga är det den miljön de hamnar i. Har de lärt sig simma inomhus har de eventuellt svårare att hantera ett ofrivilligt dopp i kallt vatten som rör sig på ett annat sätt än i en bassäng. Se även information om Hovenäsets badplats och simskolan.
Publicerat i juli 2014
En radioröst
Klicka på play-knappen ovan och fundera på om ni känner igen den här rösten.
Javisst, det är ju den numera pensionerade radioreportern Lars Palmgren som rapporterar från en sommar på Hovenäset. Vi är väl alla mer eller mindre uppväxta med att höra honom på radion initierat berätta om revolutioner och politiska omvälvningar i Latinamerika. Att nu höra den rösten med samma intensitet och omisskännliga tonfall berätta om Hovenäsets badplats blir något av en kulturchock.
Lars är född 1946 i Västerås. Han började rapportera om Latinamerika 1973 och har sedan 1994 varit Sveriges Radios utrikeskorrespondent i Latinamerika. Han har dessutom varit stringer för DN, GP och TV4. Läs mera om honom.
Jag träffade honom under en resa till Chile, Argentina och Uruguay i februari 2016. När jag nämnde att vi bor i Bohuslän säger han: ”…det är väl inte på Hovenäset?”. Min förvåning var total – inte ens göteborgare känner ju till Hovenäset!
Sommaren 1956 eller 1957 bodde Lars Palmgren med sina föräldrar och tre syskon på Hovenäset. Pappan kom bara dit på sin tre veckors semester, men Lars mamma, Margareta, bodde här i två och en halv månad tillsammans med sina och sin systers fyra barn. För att klara av denna skock på åtta ungar i åldern 1 till 17 år hade hon barnflickan Jane som var en verklig skönhet.
Familjen Palmgren bodde hos en fiskare som hade en räktrålare och vars familj på känt manér flyttade ner källaren för att ge plats åt badgästerna. Åt ena hållet hade man från köket utsikt över havet och åt andra såg man skolan. Det senare är lätt att komma ihåg när man har spelat fotboll på planen framför vandrarhemmet och krossat en fönsterruta. Bageriet som Lars mycket väl kommer ihåg låg inte på samma gata. Detta leder oss till att det bör ha varit på Rösevägen 6 man bodde. När Lars får se en bild på husen som de ser ut idag är han tämligen säker på att det var i ett av dem de bodde.
Lars har ljusa minnen av vistelsen på Hovenäset. Ungarna hade väldigt kul tillsammans. Varje morgon gick de med matsäckskorg med bullar, inhandlade på bageriet, med ost och skinka ner till badet. Manetnätet fanns på plats fast ungarna, till mammans förtvivlan, gärna simmade utanför det. Lars berättar med stolthet i rösten att han här tog simmärket Kandidaten. Ungarna fick även låna fiskarens roddbåt som man var ute på öarna och fiskade med.
Den vackra barnflickan Jane, som eventuellt hette Blomkvist och var från Västerås, har en framskjuten plats i detta sommarminne. De äldre pojkarna var förälskade i henne vilket tyvärr även ortens grabbar var. De alltför unga pojkarna Palmgren bevakade henne svartsjukt när hon på kvällarna dansade på dansbanan vid Svineviken.
Här kan man lyssna på Lars Palmgrens sommarprogram 2014.
Bengt Palmgren (som troligen inte är släkt).
Lars Palmgren med sin fru Lola och dotter Sofia
Lars Palmgren (andra killen från höger) i kortbyxor med sina syskon och kusiner framför huset man hyrde på Hovenäset.