Informationstext
Informationstext
Yngre bronsåldern
På 900-talet låg en borg på berget ovanför Hovenäsbron. Läs om händelsen som minnesstenen beskriver.
Informationstext
Klicka på bilderna för att se dem större
Detta är den äldsta bild vi har hittat på Hovenäset. Den är tagen 1907. Flickorna är Alvilda Olsson till vänster och hennes syster Thorborg. Göteborgs stadsmuseums historiska avdelnings arkiv.
Fartyget på bilden ska enligt uppgift vara en tysk skuta som lastar sten. Till höger ses dåvarande landsvägen från Gravarane. Innan bron fanns skeppades folk över Näsekilen från färjeläget som på Väggasidan som hette ”Halln”. När man kom fram till Hovenäset var det till ett färjeläge som låg nedanför Alvilda Olssons hus (förutvarande poststationen).
Fotograf okänd. Enligt en anteckning hos Göteborgs stadsmuseums historiska avdelnings arkiv är bilden tagen 1913.
Sotenäsets södra del är sönderskuren av inträngande havsvikar. Klevekilen och Örnefjorden är de två största. På udden mellan dem ligger den nuvarande tätorten Hovenäset.
( – – ) På kartor från 1600-talet finns ett fåtal bebyggelsetecken vid stranden innanför Kryssnäs, som är den sydligaste spetsen på den ovan nämnda udden. Under 1700-talets sillperiod kunde befolkning och bebyggelse öka. Ett samhälle med ca 100 invånare växte då fram på stranden mellan den nuvarande bodraden och torget. Invånarna försörjde sig troligen mest på fiske, men de bedrev troligen också jordbruk.
Under 1800-talets första del ökade möjligheterna både att fiska till havs och att bedriva fraktfart. Invånarna fick då resurser att bygga större hus och sjöbodar. Under den senare delen av århundradet, då sillen gick till kunde bebyggelsen växa ytterligare. Bohusläns sillperioder från 1500-talet och framåt varade ungefär under dessa år:
- 1556–1589
- 1660–1680
- 1747–1809 (”stora sillperioden”)
- 1877–1906
År 1879 bodde ca 240 personer på strandplatsen, vars bebyggelse var samlad innanför hamnviken norr om Kryssnäs. Drygt 25 sjöbodar kantade viken och ca 45 bostadshus stod på berghällarna bakom dem. Åkermarker och beteshagar låg i dalsänkorna nordväst och sydost om bebyggelsen. Uthus, ladugårdar och odlingstäppor fanns dock mellan bostadshusen.
Både bostadshus och sjöbodar från den tiden finns ännu kvar i samhället och i relativt väl bibehållet skick. Flera av de minsta bostadshusen har dock antingen rivits och ersatts av nya eller också byggts på.
Fram till 1890-talet livnärde sig de boende huvudsakligen på fiske, men därefter började de också syssla med fraktfart. År 1897 fanns där 4 jakter. De förtöjdes antingen i den del av hamnen, som då beskrevs som utmärkt, djup och lugn, eller i den yttre delen, som också ansågs djup och skyddad, men som inte var lika populär. Man ville helst bygga sina sjöbodar i den inre hamnen, men där saknades utrymme.
Antalet invånare ökade i samhället fram till 1920-talet. Bebyggelsen växte från hamnområdet och inåt. Dubbelhus med hel källarvåning och snickeridekorationer byggdes först direkt på de kala berghällarna närmast stranden och senare också i dalgången innanför. Marken delades där in i tomter, som blev trädgårdar.
Municipalsamhälle
År 1900 blev orten municipalsamhälle och fick då namnet Hogenäs näs. Ett par år senare anlades samhällets två parker på mark, som tidigare arrenderats av Kungl och Hvitfeldtska stipendieinrättningen för odling och bete. Österparken tillkom på initiativ av kuratorerna för stiftelsen medan den västra var fiskarnas idé. Invånarna var naturligtvis stolta över sina parker och då dalgången öster om torget skulle bebyggas år 1904 beslöts att ett träd skulle planteras framför varje hus längs gatan. Träd skulle också kanta den väg som år 1916 drogs fram genom samhället.
I den äldre delen av samhället är gavlarna vända mot vattnet. De senare byggda husen vänder långsidan mot viken.
År 1910 täcktes strandklipporna av garnbockar (garnräcker). På 1930-talet hade garnbockarna försvunnit, men antalet bodar ökat. Bostadshusen hade målats ljusa och byggts på.
Invånarna livnärde sig främst på fiske, men på 1920-talet började en del att hugga sten, eftersom fisket då var mindre lönsamt.
På 1930-talet försvann också den försörjningsmöjligheten. Många fiskare flyttade så småningom till Kungshamn eller Smögen, där man satsat på moderna båtar. Detta medförde att befolkningen i Hovenäset hastigt minskade.
Vid den tiden kom också den lagstadgade semestern. I Hovenäset byggdes ett pensionat år 1934 och en folkrörelseägd restaurang året därpå. Hovenäset kallades då den bohuslänska folksemesterplatsen. Marstrandsbolaget utverkade att en stenskodd kaj skulle byggas på östsidan av Kryssnäs, för att ångbåtarna skulle slippa gå in i den hamnvik som på 1890-talet betecknats som så utmärkt. En allmän brygga och ett antal mindre sjöbodar byggdes också vid Örnefjorden.
År 1937 fick samhället sitt nuvarande namn, Hovenäset. Bostadsbebyggelsen låg då i huvudsak på berget mellan landsvägen och Näsekilens norra strand, men skolan och en rad bostadshus låg på vägens norra sida. Sjöbodar magasin och fabriksbyggnader kantade stranden. De lummiga träden i dalgången bildade effektfulla kontraster till de vita husen och de omgivande grå bergen.
Konservindustrin
Under 1940-talet blev konservindustrin den huvudsakliga näringskällan i samhället. I en byggnadsplan från år 1943 redovisas en första utfyllnad för kajer och fabriksbyggnader vid den östra stranden på båda sidor om den gamla ångbåtsbryggan. Nya raka vägar med kringliggande tomter och glest liggande bostadshus anvisades också. Planen var dock förvånansvärt hänsynsfull beträffande den äldre bebyggelsen, som infogades i stora sammanhängande kvarter utan genomfartsvägar.
Under 1950-talet fanns Sveriges största sillsalteri i Hovenäset, där också tunnorna tillverkades. Samtidigt förekom också lönsam stenhuggeriverksamhet. Antalet boende fortsatte dock att minska. En del av de äldre och relativt små bostadshusen inom den gamla kärnan blev sommarhus, men nya året-runt-bostäder byggdes enligt planen från 1940-talet i den nordöstra delen av samhället.
Vid slutet av 1970-talet var konservfabriken den stora arbetsplatsen. Fabriksområdet hade då successivt utvidgats år söder från den gamla Ångbåtsbryggan. Fiskebåtarna försvann på 1950-talet, men några få stenhuggare var ännu i verksamhet. En rörfirma, en mindre konservfabrik, två små livsmedelsbutiker och ett postkontor gav också sysselsättning, men de flesta hovenäsborna pendlade till arbeten i Hunnebostrand eller Kungshamn. Skolan hade lagts ner, men buss gick regelbundet till Kungshamn.
Delar av marken i den äldsta kärnan av samhället tillhör fortfarande* Kungliga och Hvitfeldtska stipendieinrättningen, vilket förmodligen bidragit till att området behållit sin ”fiskelägesprägel” med allmän mark mellan husen. Fastighetsbildning och försäljning sker dock enligt 1943 års plan.
(Källa: Kustorter i Göteborgs och Bohuslän)
* Enligt uppgift från styrelseordföranden för Kungliga och Hvitfeldtska stiftelsen 2014-10-07 så har man numera ingen mark i Hovenäset.
Info
Fiskeläge eller skutsamhälle?
Hovenäset var ett renodlat fiskeläge i bortemot 200 år, från början av 1700-talet till början av 1900-talet. Därefter och fram till 1960-talet utvecklades fraktfarten gradvis och det blev ett typiskt skutsamhälle. Men samtidigt var Hovenäset fortfarande ett fiskeläge för samma skutor och samma skeppare som fraktade gods stora delar av året fiskade storsill på Island på somrarna.
Många stenhuggare var samtidigt fiskare och var medlemmar i vadlag och fiskade sill på senvintrarna. Det ska ha funnits fem vadlag på Hovenäset med upptill 15-18 fiskare i varje. Och på Skäret fanns ett eget trankokeri.
Hovenäset hade också kvar fyra traditionella fiskebåtar fram till 60-70-talet.
Fraktskutor
”Hovenäset var ett relativt litet fiskeläge men av tradition fanns där även skeppare och båtar. Som mest kunde man räkna till ett 20-tal fraktskutor, mindre jakter på 50 ton upp till tremastare på 300 ton. Fraktfarten var visserligen inte lika dominerande här som i Fiskebäckskil eller Skärhamn men det fanns åtminstone tidvis gott om arbete för skepparna och deras besättningar. Det fraktades allt möjligt: sten från ”stenriket” ner till kontinenten, virke och järn från norrlandshamnar, pitprops och havre till England, ved, tegel, kol och koks utmed kusten”. Arne Lundgren i Bertil Quirins bok Bohuslän i svartvitt.
Hovenäset var 1940 en av de största hamnarna för fraktfartyg(motorseglare) i Bohuslän, norr om Gullmarn. Hamburgsund hade 18 motorseglare, Hovenäset 17, Malmön 10, Stora och lilla Kornö 10, Hunnebostrand 9, Fisketången 9, Gravarne 8 och Smögen 7. (Källa: Bohuslän i våra Hjärtan. Göteborgsposten 1980).
Info
Hummerfiske
På 1800-talet bedrevs hummerfisket hela året, men 1837 förbjöd myndigheterna fisket under sommaren eftersom den sumpade hummern dog på grund av det varma ytvattnet. Långt senare – år 1896 utsträcktes förbudstiden till den 30 sept.
År 1887 fanns det 2.235 hummerfiskare i länet med ca 30.000 hummertinor. Antalet infångade humrar var det året ca 470.000, ca 188.000 kg. År 1947 tog 1.869 hummerfiskare med ca 60.000 tinor upp omkring upp 181.641 kg.
1887 var kilopriset på hummern omkring 65 öre och år 1947 kostade den 7 kronor per kilo. (Källa: Hummerfiske förr och nu. Osborne Persson. Horisonten, nr 3, 2008).
Fiskenäringens utveckling.
Informationstext
Det moderna samhällets framväxt
1919 fick Hovenäset elektrisk belysning. ”År 1919, dagen före Julafton kl. halv 4, kom ljuset; Men, vilken glädje! Gatorna som förr alltid legat mörka, var nu ljusa. Folket sprang ut på gatorna och ropade till varandra: Ser du ljuset?”.
Hovenäset blev det första fiskeläget i Bohuslän som fick avloppsanläggning genom att det utfördes som nödhjälpsarbete 1934.
Men Hovenäsborna har varit skeptiska till nästa allt det nya. Först efter omfattande protester kunde förbättringar genomföras. Läs hela dokumentet Hovenäset, några glimtar från tidigt 1900-tal, eller de olika delarna var för sig:
– Bryggornas tillkomst
– När elektriska nätet byggdes
– Gatornas tillkomst
– Hur avloppssystemet kom till
– När Näset blev Municipalsamhälle
– När Näset fick vägförbindelse med landsbygden
– Hur västerparken kom till
– När Näset fick fiber
Läs även en intressant artikel, ”Hovenäset genom seklerna” i Lysekilsposten 1977 om samhällets framväxt.
Hovenäsets brandkår
1931 organiserades Hovenäsets brandkår. Brandchefen hette 1940 Frits Eklund och Lars Börjesson var vicechef. Kåren bestod av en materielförvaltare och 10 brandmän. Det fanns 2 handsprutor och 2 motorsprutor med 650 meter 63 mm slang. Larmning skedde via ett tyfonlarm. Man brukade ha 8 övningar om året. Släckningsområdet omfattade Hovenäsets samhälle och Askums kommun.1)
Ett stort och omtalat släckningsarbete var när Viktor Hanssons lastbil brann på 40-talet.
Brandkåren fanns i det lilla huset vid Ångbåtsbryggan som kallas Spruthuset och som färdigställdes 1933.
Hovenäsets Kapell
Hovenäsets invånare hade lång väg till Askums kyrka. Därför hölls gudstjänster i Hovenäsets skola. Dåvarande komministern i Askums församling, Helge Lundbom, var troligen den som tog initiativet till att att man skulle bygga en gudstjänstlokal i Hovenäset. En annan viktig person för kapellets tillkomst var dåvarande kyrkoherden Gunnar Cervin. Planerna för ett kapell inleddes redan 1919 och 1924 sattes en klockstapel upp på berget ovanför den blivande kyrkotomten.Läs mera om kapellets historia.
Informationstext
En glimt från livet utanför samhället
…. ”Man skulle tro att dessa två kvinnor lever ett isolerat liv på Keö. Men inte, ikyrkböckerna kan man se hur de besöker husförhör, och Lena går ofta till nattvard i Askums kyrka. De bjuder ut folk på kaffe. På vintrarna när det är islägg är det många som besöker Lena och Selma. De ror ofta till Hovenäset för att sälja mjölk, potatis och ägg.” Läs om Lena på Keö.
Läs även om bebyggelsens framväxt.
Informationstext
Bilder från det gamla samhället
Livet i det gamla Hovenäset är relativt väl dokumenterat genom de bilder som samlats in i Hovenäsets Bildarkiv. Se bilderna genom att klicka på länken nedan. Där finns även interaktiva kartor som visar hur otroligt många samhällsfunktioner som fanns på 30- till 50-talen och var de låg.
Informationstext
Källor
Kustorter i Göteborgs och Bohuslän; Sotenäs kommun, Byggforskningsrådet. AnnMari Westerlind, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.
Wikipedia: Sillperioder.
Bertil Quirin, Bohuslän i svartvitt.
Bohuslän i våra Hjärtan. Göteborgsposten 1980
Wikipedia.
Garnräcker. Osborne Persson. Horisonten nr 1, 2011.
Hummerfiske förr och nu. Osborne Persson. Horisonten, nr 3, 2008.
Hovenäset – några glimtar från tidigt 1900-tal. Göteborgs Museums Historiska Avdelnings Arkiv, 1998.
Bohusläns samhälls- och näringsliv. 1. Bakgrund och uppläggning. Bohusläns museum. Etnologiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Marita och Håkan Hansson. Privat fotoalbum
1) Källa: Sveriges Brandkårer, Kylberg, F. W. (medarbetare), Stockholm : Bokförl. Mimer, 1941, Svenska 577 s.
Urklipp från tidskriften Horisonten, förmedlat av Janne Olén
Hovenäset genom seklerna, Å.G. Forsström, Lysekilsposten 1977-11-07
Har du någon intressant bild eller annan information om Hovenäset i forna dagar tar vi gärna emot det. Maila i så fall till web@hovenaset.info. Vi är tacksamma för alla bidrag!
Hittills har vi fått in bildbidrag från Bertil Mattsson, Bertil Quirin, Bettan Börjesson, Bohusläns museum/Bildarkivet, Ingrid Persson Titelman, Marita och Håkan Hansson, Pär Abelson och Åke-Jimmy Karlsson samt texter från Morgan Ceder och muntlig information från Veikko Larsson.