Informationstext
Arne Isacsson, Isländskt landskap, 1994
Huset på Nya Strandvägen – idag Resovägen 9
Restaurang Hovenäsbaden 1935
Arne Isacsson
Gerlesborgsskolans grundare med ett förflutet på Hovenäset
Arne Isacsson var en av Sveriges mest kända akvarellister och konstpedagoger. Ett resultat av hans konstnärskap finner vi bl.a i skulpturen ”Sote märke” som vi kan se på Ångbåtsbryggan i Kungshamn. Han var också författare, konstprofessor och grundare av Gerlesborgsskolan (1944), med filialer både i Stockholm och i Provence. Arne bodde vid sin död 2010 i Gerlesborg, granne med skolan han grundade och där han också under många år undervisade.
När man läser biografier över Arne kan man ingenstans se att han haft ett förflutet på Hovenäset. Men det hade han och dessutom hade han, eller rättare sagt hans far Edvard ”Ed” Isacsson, en stor betydelse för Hovenäsets samhälle och dess utveckling.
Man kan i biografierna läsa att Arne och hans föräldrar flyttade från Stockholm till Göteborg 1930 och att de 1938 flyttade till Bengtsfors i Dalsland, men inget om åren på Hovenäset. Det enda tillfälle som Hovenäset nämns är att lustspelet ”Kärlek och badgäster” sattes upp 1936 i Gavarne och Hovenäset , författat av den då 19-årige Arne Isacsson, som också spelade en av huvudrollerna.
Men det finns en trolig anledning till att Hovenäset inte nämns någonstans, trots Arnes pappas stora indirekta betydelse för samhället.
Arnes pappa var försäljningschef på ett företag som sålde kassamaskiner. Men i mitten på 1930-talet bestämde han sig för att sadla om och satsa på en karriär som restaurangdirektör. En karriär som blev kort och som både startade och slutade på Hovenäset. Eftersom inget har skrivits om familjen Isacssons tid på Hovenäset, så är anledningen till att Ed Isacsson beslöt sig för att byta karriär och varför man valde Hovenäset fortfarande ett mysterium.
Det vi vet är dock att den 20 september 1934 ansöker Ed Isacsson om tillstånd att få köpa tomt och uppföra en restaurangbyggnad i ett plan med takterrass vid Svineviken på Hovenäset. En månad senare begär han även att få köpa tomt och bygga ett bostadshus på Nya Strandvägen. Huset finns kvar och ligger på det som nu heter Resovägen 9.
Redan sommaren 1935 stod Restaurang Hovenäsbaden klar att ta emot badgäster och på hösten stod bostaden klar och Arne, som tagit studenten det året på Östra Real i Göteborg, flyttade med mor och far till Hovenäset.
I en intervju med restaurangdirektör Isacsson i tidningen Bohuslänningen från augusti 1935 framgår det att premiäråret blev framgångsrikt för restaurangen och att det troligen blir en utvidgning av verksamheten.
Den följande sommaren hade Arne fullt upp att göra med att såväl hjälpa pappan med restaurangen som att medverka i olika nöjesarrangemang i kommunen. I ett brev till en av sina kamrater våren 1936 kan vi läsa att han”.. av en tillfällighet kommit att bli deklamatör, historieberättare, confrancier, lottdragare och auktionsförrättare på en bazar som anordnats av en syförening i Gravarne”. Han får även uppdraget att skriva program för Gravarnes sommarfest och att deklamera på Blå Bands årsfest. I brevet kan vi också läsa att Arne är förtjust i flickorna på Näset och att han arrangerar resor till Hovenäset, förbereder festligheter, organiserar rundturer och sätter upp lustspel. Han avslutar brevet med ”… och så förberedelserna med Hovenäsets badortsfest, som kommer att gå av stapeln första dagarna i juli. Och kommer vi in i juli är det fullkomligt otänkbart för mig att komma loss”.
Arnes engagemang i olika avseenden bidrog med säkerhet till framgången för Restaurang Hovenäsbaden.
Men man kan ana att allt inte har fungerat problemfritt. Den lokala badortsföreningen klagar våren 1937 över ordningen vid badet och får ta över en del av den mark som Ed Isacsson arrenderat.
Arne har vid den här tiden ”ryckt in i lumpen” i Uddevalla och kan av förklarliga skäl inte engagera sig i restaurangen som tidigare. Kanske är det en av anledningarna till att det inte går så bra, och hösten 1937 begärs Edvard Isaksson i konkurs. En personlig konkurs där vi av konkursbouppteckningen kan se att inte bara restaurangen värderats utan också bostäderna med lösöre i Hovenäset och Uddevalla, dit föräldrarna flyttat.
Här har vi sannolikt orsaken till ”hålet” i Arnes levnadsbeskrivning rörande Hovenäset. På den tiden var en konkurs i betydligt högre grad än nu, inte bara en ekonomisk katastrof, utan också en social. Man fick bokstavligen gå från hus och hem.
Det är lite synd att inget skrivits om denna tid, för 1938 köptes ”den då nerlagda restaurangen” av arbetarrörelsens organisation Reso och detta kom att bli startskottet till en ”blomstrande tid” på Hovenäset. Något som troligen inte hade blivit av utan Arne och hans föräldrars mod att flytta till Hovenäset och bygga upp en restaurang. Äras den som äras bör.
Här kan du läsa mer om Restaurang Hovenäsbadens vidare öden.
Hasse Andreasson
Författaren Arne Lundgren
Arne Lundgren med sonen Åke på Klevekilen 1954
Huset som Arnes föräldrar byggde 1925 ligger bredvid det som idag är Johannesvik Camping. Lägg märke till fotbollsplanen längst uppe till vänster om huset
Våren 1948. Från vänster, modern Ulrika, Arne, systern Ingrid och första hustrun Mary
Fiske 1955
Arne Lundgren med sin far Hugo
I mitten, huset som Arnes föräldrar byggde 1925. Längst till höger huset som Arne köpte av sin far 1957 och som idag ägs av hans tre barn. Bild från mitten av 50-talet.
I Hovenäsets skola. Arne Lundgren markerad med den vita cirkeln
Kuttern Harry som Johan Olén ägde mellan 1940 och 1957 tillsammans med sönerna Bertil och Åke
Bilden på styrhytten från kuttern Harry är tagen i Tanum 2003. Arnes systers barnbarn Erik i förgrunden
Styrhyttens placering
Arnes skiss på hytten för en bygglovsansökan. Göteborgs universitetsbibliotek.
Arne Lundgren i sitt hem i Lysekil sommaren 2010
Han skrev i Harrys hytt
Sonen till en stenhuggare i Hovenäset skrev 35 böcker och översatte spansk, katalansk, portugisisk, italiensk och latinamerikansk litteratur, fick Svenska Akademiens översättarpris och blev hedersdoktor. Författaren Arne Lundgren är Hovenäsets stora kulturpersonlighet.
”Böcker utövade tidigt en sällsam dragningskraft på mig. Jag kunde stå och drömma långa stunder framför affärernas skyltfönster. Läsa titlar och fantisera över vad den ena eller andra boken kunde innehålla. Jag var full av upplevelser från Bohuslän och min uppväxt i Hovenäset, händelser och intryck som jag ville berätta om” 1).
Arne Lundgren föddes den 9 juni 1925 på Hovenäsvägen 43. Föräldrarna, Ulrika och Hugo Lundgren, byggde det vita huset i Vägga som ligger granne med Johannesviks Camping samma år som Arne föddes. De fick två barn till – Ragnar som sedan länge bor i det huset och Ingrid som har ett litet rött hus inne i Hovenäset.
Fadern, som var äldst i en syskonskara på sju barn, var stenhuggare men omskolade sig till verkmästare vid Väg & Vatten och arbetade en tid i Norrland. Modern hade 11 syskon och arbetade inom konservindustrin när tillfälle gavs. Båda kom från enkla förhållanden.
Arne skulle ha följt i sin fars fotspår som man oftast gjorde på den tiden, men skolläraren i Hovenäsets folkskola, Otto Andersson, övertalade föräldrarna att låta Arne studera. 14 eller 15 år gammal flyttade han till en moster i Gårda i Göteborg och tog där realexamen och studentexamen på Hvitfeldtska 1946. För att finansiera studierna arbetade han som brevbärare och en sommar på Pontus Nilssons konservfabrik i Hovenäset.
Arne Lundgren hade en längtan efter att skriva. Parallellt med att han arbetade på kontor efter ett års studier på Göteborgs Handelsinstitut skrev han på nätterna. 23 år gammal fick han 1948 några dikter antagna i Ny Lyrik på Bonniers förlag. Efter ytterligare två publicerade diktsamlingar beslöt han sig för att skriva romanen Bottnens klockor (1957) om ett fiskeläge likande det han vuxit upp i. Handlingen utspelar sig ombord på en räktrålare och på Pontus Nilssons sillsalteri i Hovenäset. Arne ville beskriva verksamheten ur ett arbetarperspektiv och bemödade sig om ett språk som låg så nära det lokalt dialektala som möjligt, utan att bli svårläst.
I ett avsnitt i Bertil Quirins, Bohuslän i svartvitt beskriver Arne biblioteket i Hovenäsets Folkets hus.
Arne Lundgren skrev sammanlagt 16 romaner och gav ut åtta diktsamlingar, sex ungdomsböcker och tre noveller. Han tog en filosofie magisterexamen i romanska språk och blev lektor i detta ämne vid Göteborgs universitet.
Han översatte spansk, katalansk, portugisisk, italiensk och latinamerikansk litteratur till svenska och fick Svenska Akademiens översättarpris och hedrades särskilt för sitt arbete med brasiliansk litteratur.
Läs om Arne Lundgrens litterära verksamhet.
Arne gifte sig 1948 med Mary och fick en son, Åke (avliden 2018). De separerade och Arne fick tre barn med Margareta – Filip, Hilda och Fabian.
1957 köpte han av sin far det hus som ligger ner mot vattnet, nedanför föräldrahemmet och tillbringade somrarna där. De tre barnen äger nu huset vid vattnet.
Arne köpte en styrhytt till en båt och använde den som skrivarstuga. Hytten hade suttit på fraktfartyget Harry af Hovenäset. Hytten på Harry var specialbyggd till fartyget som ägdes av Hovenäsbröderna Bertil och Åke Olén. Hytten var lite högre än brukligt och cirka 9 m2 stor.
Fartyget blev påseglat i Rivöfjorden i juni 1957 och bärgat efter en vecka. Arne fick se den på kajen i Hunnebostrand där den hamnat och köpte den, oljeindränkt och skabbig från sin tid på sjöbotten. Han gjorde iordning den och satte upp den på Hovenäset sommaren 1958. Se karta till vänster var han placerade hytten som han använde som sommar- och skrivarstuga.
”Sommaren 1958 satt jag i en styrhytt bland bergen i Bohuslän och skrev på en sjöroman, medan regnet smattrade mot taket, rann in och droppade i tvättfat och blomkrukor. – – Med åtskilligt kärt besvär hade hytten kommit på plats bland klipporna. – – Jag lade ner mycket arbete på att göra styrhytten ren från motorolja, jag slipade och skrapade och stod i. Träslag och dofter trädde fram, svensk fura i väggar, ek i takspanten, ungersk bok och indisk teak i fönster och lister.
Den första roman som kom till i styrhytten hette ”Man överbord”, prisbelönt i en tävling utlyst av Göteborgs-Posten och förlaget Wahlström & Widstrand” 2)
Tydligen fick han arrendera marken (syd Sjövik, Vägga) där den uppfördes.
I ett arkiv i Göteborgs Universitetsbibliotek finns en skiss av styrhytten för ansökan om bygglov.
Han skriver i ett brev 6/12 1957 att han tycker att det blivit alltför mycket campare och folk ”därhemma” och därför vill dra sig ”längre in bland bergen”. 3)
Per Westerdal, f d make till Arnes systerdotter, har sedan 1992 styrhytten som förrådsbyggnad på sin tomt i Tanum (se bild). 4)
”Arne satt ofta och skrev på sin skrivmaskin. Gavelfönstret i sommarhuset vid havet stod alltid öppet ut mot trädgården. Här satt han ofta och skrev och man hörde det välbekanta knattret från skrivmaskinen. Utanför fönstret stod två krusbärsbuskar. Här stod jag gärna och åt krusbär, bara för att få prata med min snälla morbror.
De vuxna sade alltid: ”stör inte morbror Arne, han jobbar”. Men sanningen var att han alltid tog sig tid med oss barn. Fick man en sticka i foten så var han den enda som kunde ta bort den utan att det gjorde ont! Han var en lågmäld och varm personlighet med stort hjärta. Han var alltid vänlig och tog sig tid”. 5)
Morgan Ceder har ett eget minne av Arne i skrivarstugan:
”Jag var ca 10 år gammal och ute på promenad med min far. Vi kom fram till styrhytten och Arne Lundgren tittade ut. Han och min far pratade länge med varandra för de kände varandra väl sedan barndomen”.
Litteratur om Arne Lundgren:
– ”Arne Lundgren: författare.” I Bohuslän i svartvitt, red. Bertil Quirin, 160-69. Kärna: B. Quirin, 2001.
– Lundgren, Arne. ”En bakgrund, rekonstruerad”. I Tryckpunkter: 23 svenska författare i egen sak. 123-136. Stockholm: Norstedt, 1967.
– Lundgren, Arne, Ove Allansson, och Göran Engdahl. ”Arne Lundgren. Skrivare i styrhytt.” Sjölivets berättare: En refererande och citerande översikt, red. Ove Allansson, 175-77. Göteborg: Tre Böcker, 2009.
Arne Lundgren om stenhuggeriarbete
Arne Lundgren på en poesiafton i Lysekil
Två pjäser baserade på Arne Lundgrens böcker, ”Simson” (2017) och ”Stenriket” (2015, 2016) har uppförts på Stallebrottet på Bohus-Malmön.
Arne Lundgren flyttade från Göteborg till Drottninggatan 36 och senare till Stenhuggaregatan i Lysekil. 65 år gammal blev han hedersdoktor vid Göteborgs universitet.
Arne Lundgren dog 86 år gammal den 19 maj 2011 i Lysekil. Begravningen ägde rum i Hovenäsets kapell.
1957 introducerade Arne Lundgren Salvatore Quasimodo på svenska som fick Nobelpriset i litteratur 1959. I ett känt citat från Arne Lundgrens översättning av Quasimodos Och plötsligt är det afton heter det:
Var och en står ensam på jordens hjärta
genomborrade av en solstråle
och plötsligt är det afton
___________________________________________
Bengt Palmgren
Källor:
1. Bertil Quirin, Bohuslän i svartvitt
2. Ove Allansson, Sjölivets berättare, Tre Böcker, 2009
3. Mail från Anna Svensson, Göteborgs universitetsbibliotek
4. Mail från Per Westerdal om Arnes skrivarstuga
5. Mail från Marianne Westerdal
Utdrag ur Hovenäsets Skutarkiv
Skolbild från Hovenäsets Bildarkiv
Ingrid Lundbäck, privat fotoalbum
Ragnar Lundgren, privat fotoalbum
Marianne Westerdal, privat fotoalbum
Lena på Keö
”Året var 1843. Mattias Andersson bodde med sin familj i det lilla fiskeläget Näset. Hustrun Inger väntade sitt femte barn. Mattias var fiskare och det var naturligtvis svårt att mätta den växande familjen.
Detta var ingen ursäkt för att inte vara ärlig. Domen från Näsetborna var hård. Det behövdes ingen polisanmälan eller domstol. Ge dig iväg härifrån löd ordern. Var skulle han ta vägen? Det blev att flytta till närmaste holme Stora Furön. Det fick bli en enkel backstuga som fick hysa familjen.
Efter sju år flyttar familjen till Keö ön bara något hundratal meter längre bort. Keö var betydligt större än Stora Furön. Här fanns en slätt backe som Mattias kunde bygga sig ett litet hus på och han kunde skaffa en ko. Mattias, Inger och de fem barnen kunde försörja sig bättre här på Keö. Men Mattias blir sinnessvag och dör på hospital1862. Tidigare under året har sonen Emanuel dött, 22 år gammal sonen Johannes är också borta. Kvar finns nu änkan Inger sonen Olof, döttrarna Anna-Lena och Augusta.
Året efter dör änkan Inger, sonen Olof ger sig på sjön och kvar blir Anna-Lena och Augusta.
1886 dör Augusta 43 år gammal och Lena, som nu är 50 år blir ensam på Keö. Lena städslar nu en piga, Selma Karlsdotter från Risdal.
Dessa två brukar torpet. De har en ko, gris och höns. Man skulle tro att dessa två kvinnor lever ett isolerat liv på Keö. Men inte, i kyrkböckerna kan man se hur de besöker husförhör, och Lena går ofta till nattvard i Askums kyrka. De bjuder ut folk på kaffe. På vintrarna när det är islägg är det många som besöker Lena och Selma. De ror ofta till Hovenäset för att sälja mjölk, potatis och ägg. För att kon skall kunna mjölka måste hon också få kalv. Det blir att binda fast kon efter ekan och ro till Grönvik. Därifrån går Lena med sin ko till Marzelius tjur. Sedan blir de att ge sig iväg ut till Keö igen. Den ende som känner sig isolerad på Keö är enligt Lena katten, som inte kan komma i land.
Så går åren på Keö. Ibland när kvinnorna behöver extra hjälp kommer Prigg från Torsvik. Prigg är skomakare och Prigg är ett öknamn. Hans namn är Olof Börjesson. Han är lika gammal som Lena. Prigg är mest känd för sin sparsamhet.
1901 gifter sig pigan Selma med den 32 år äldre änkemannen Olof Börjesson. Många undrar ju varför Selma gifter sig med en så gammal man. Men Selma har svar på tal: Fortare blir jag ju änka, är Selmas svar. Men Selma lämnar inte Lena och Keö. Hon och Prigg blir vad man i dag kallar särbo.
Den 4 juni 1922 dör Lena, 86 år gammal. Åderförkalkning står som dödsorsak i Askums församlings dödbok.
Den 10 juni är begravningen. Det kommer folk roende och seglande från många olika platser Malmön, Tullboden, Örn och Hovenäset och naturligtvis från gårdarna Håle och Grönvik. Det är en vacker försommardag. Enligt sed står kistan öppen på backen utanför huset och alla skall först se på liket. Efter riklig fägnad med mat och skål för den döda, skall Lena lämna Keö. Ön där hon bott nästan hela sitt liv. Kistan bärs ned till båten och rors över till Grönvik. Där väntar likvagnen och så går färden vidare till Askums gamla kyrkogård där begravningen äger rum. Hon begravs bredvid sin syster Augusta.
Den 13 juli 1922 hålls bouppteckning efter Anna Helena Mattsson. I bouppteckningen kan man läsa att Hustrun Selma Börjesson, som under många år varit anställd hos den avlidna har under edlig förpliktelse uppgett boet.
Bouppteckningen visar att Lena inte var en vanlig fattig torpare. På olika bankkonto finns sammanlagt 2.453 kr och 90 öre. En stor summa 1922. Det finns inte bara banktillgodohavande. Det finns också 15 kaffekoppar 12 lakan. 9 stolar, kastruller, spillkommar, draglåda, kommod, väggklocka och så vidare, allt noga prissatt. Sammanlagt värde 182 kr. Till detta kommer också en halv ko 50 kronor, en gammal eka 2 kr, en harv 50 öre, ett gammalt förfallet boningshus och dito ladugård på ofri grund 75 kronor.
Det finns också skulder i boet. Begravningskostnaderna uppgår till 900 kronor, en helt otrolig summa, men i denna summa ingår nog också den stora gravstenen på Askums gamla kyrkogård.
Trotjänarinnan Selma uppger att hon inte fått lön de sista tre åren, detta godkändes och Selma får 567 kronor och 40 öre för tre års arbete. Vem som ärver Lena är oklart. Det finns ett testamente, enligt bouppteckningen, men jag har inte lyckats få fram detta. Selma flyttar nu från Keö till Torsvik och sin man Oskar. Han dör fem år senare. 91 år gammal. Selma dör 1955, 87 år gammal.
Den som besöker Keö i dag kan tydligt se spåren efter hus, ladugård och matkällare. Gärdsgårdarna och grindstolpar är också ett minne efter den tid Keö var befolkat.
Även på Stora Furön ser man tydligt spår efter den backstuga där Mattias och Inger bodde med sina fem barn i sju år.”
Skrivet av Erland Öster
Red.anm. Artikeln är troligen införd i den kyrkliga Tidskriften Horisonten, okänt vilket nummer och årtal.
Janne Olén har förmedlat ett urklipp med denna historia.
2.453 kronor 1922 motsvarar 2015 ungefär 61.500 kronor
Olof Hasslöf
Olof Hasslöf etnolog,med inriktning mot skeppsarkeologi maritimetnologi var född i Hovenäset. Han ägnade sin forskargärning åt bland annat beskrivningar av kustlivet i Bohuslän samt åt båtar och båtbyggande. Hans doktorsavhandling, Svenska Västkustfiskarna 1949, beskriver en en del av det svenska samhället som geografiskt, kulturellt och socialt skiljer sig från bondesamhället. I slutet av sin yrkesbana var han förste intendent vid Statens sjöhistoriska museum i Stockholm.
I en icke publicerad rapport till Göteborgs stadsmuseum gör han 1940 en ingående inventering och uppmätning av husen och bryggorna i Hovenäset, vilken finns i Hovenäsets Bildarkiv.
Han porträtteras så här i inledningen till boken Lokaltradition och centraldirigering i kustbebyggelse, 1977:
”Olof Hasslöf är född 1901 i Hovenäset i Bohuslän. I stället för att bli fiskare som sin far utbildade sig Hasslöf till ”skrivbordssjöman”. Efter avslutade universitetsstudier arbetade han mellan åren 1929-46 på Göteborgs Museum. Tre år senare lade Hasslöf fram sin doktorsavhandling ”Svenska västkustfiskare”. Under de följande åren, fram till 1966, tjänstgjorde han som docent vid Stockholms Universitet och föreläste i ämnet maritim etnologi och jämförande folklivsforskning.
1964 startade ett nordiskt maritim-etnologiskt samarbete med Olof Hasslöf som en av initiativtagarna.
Ett resultat av detta initiativ är bildandet av den Nordiska maritim-etnologiska arbetsgruppen. Som en av Nordens främsta maritim-etnologer har Olof Hasslöf, alltsedan han pensionerades för tio år sedan, rest runt och föreläst vid de olika nordiska universiteten. Han har även hunnit med att tjänstgöra som ledare för Institutet för europeisk folklivsforskning i Brede, 1968-71.”
I Svenska etnologer och folklorister finns ett kapitel om Olof Hasslöf.
Från Wikipedia saxar vi:
”Olof Hasslöf växte upp i en fiskarfamlij i Bohuslän. Han var intendent vid Statens sjöhistoriska museum 1946-67 och docent vid Stockholms universitet 1950-68. Han har skrivit ett antal studier om båtar och kustbefolkning. Under 1950-talet utförde han etnologiska undersökningar av båtskicket i Västerbotten och Norrbotten.” – ”Han var från 1969 gift med författaren Dagmar Edqvist.”
Olof Hasslöf avled 1994.
Källor:
Svenska etnologer och folklorister, Mats Hellspong, Fredrik Skott, Nils-Arvid Bringéus. Häftad, 2010
Wikipedia
Olof Hasslöf Bibliografi 1928 – 2012 Peter Skanske, Båtdokumentationsgruppen HB, 2012, info@batdok.com
Olof Hasslöf in memoriam, Carl Olof Cederlund, Marinarkeologisk Tidskrift 3-94
Boxning 1934 (antagligen på skolgården). Till vänster boxas Reinert Björk mot Nils Krook. Domare var Nils bror Allan som var född 1909
Thörner Åhsman i Rekordmagasinet 1954
Thörner Åhsman
Den alldeles sanna historien om proffsboxaren som gått i skola på Näset
När Ingemar Johansson hade vunnit VM-titeln i tungviktsboxning 1959 spred sig en boxningsfeber i Sverige. Runt om i landet provade unga killar på att boxas under tidigt 60-tal. Så även i Hovnäset. I Lennart Arnessons sjöbod spände man upp rep till en boxningsring och tränade boxning. På samma sätt gjorde man i Janne Oléns sjöbod. Även på dansbanan nedanför Reso boxades ungdomar. Någon boxningsklubb bildades aldrig på Näset – man träningsboxades mest på skoj under en kort period. Men det märkliga är att man redan på 30-talet boxades i sjöbodarna. Marita Hansson berättar att hennes pappa, Allan Krook, som ung boxades i sin far Ninus Krooks sjöbod.
En person med viss anknytning till Hovenäset blev faktisk boxare på riktigt. Men det var inte på grund av någon Ingo-effekt. Han var samtida med Ingemar och mötte honom i två tungviktsmatcher.
Hjalmar Johansson, som allmänt kallades Brottar´n, var kyrkvaktmästare i Hovenäset på 50-talet. I arbetsuppgifterna ingick även att gräva gravar på kyrkogården i Vägga. Han bodde i det röda hus som ligger närmast kyrkogården.
Han hade fyra barn. Ett av dem – dottern Elsa som bodde i Hovenäset – födde 1931 en son i Askums församling som fick heta Gustav Edgar Thörner Åhsman. Familjen flyttade till Göteborg då barnet var endast några månader gammalt.
Under andra världskriget var det tryggare att bo på landet. Därför fick Thörner och hans syskon Engla, Ulla och Kurt tillsammans med sin mamma Elsa bo hos morfadern Hjalmar Johansson. Thörner kommer ihåg att pappa Gustav skickade efter Viktor Hanssons taxi för att hämta dem i Göteborg och köra dem till Hovenäset.
Thörner och systrarna gick då i Hovenäsets skola. Thörner gick i andra klass och var med på skolavslutningen 1939.
När Thörner blev tonåring hälsade han ibland på sin morfar under somrarna och hjälpte honom då bland annat med att gräva gravarna.
Thörner Åhsman började träna boxning i 15-årsåldern, 1946. Han tog SM-brons 1951 då han förlorade mot Ingemar Johansson, tog SM-guld 1954; -55 och -57 (han vann då över Lennart Risberg).
I OS i Melbourne 1956 deltog Thörner som en av tre svenska boxare och blev då femma. 1957 gjorde ha debut som professionell boxare och gick 16 matcher. Av dessa vann han elva, varav fem på KO.
Han har varit aktiv i Haga BK (Göteborg) och Landala AK. Han var tränare för Hisingens Boxningsklubb i många år och var senare sekreterare i klubben.
Thörner har bland annat arbetat som stensättare och grävmaskinist och också medverkat i två filmer – Slag för slag, 1958 och Hårda bandage, 1960. I båda filmerna finns även Ingemar Johansson och Lennart Risberg i rollistan.
När Ingemar Johansson hade vunnit VM-titeln i tungviktsboxning 1959 bjöd en morbror till Thörner in Ingemar till Kungshamn för att visa ungdomar hur man boxas. Thörner deltog vid detta tillfälle.
Thörner Åsman dog i oktober 2016.
Källor:
Samtal med Thörner Åhsman, hans dotter Birgitta Karlsson, Janne Olén, Marita och Håkan Hansson, Bo Feldt, Rune Melker Mattsson.
Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Thörner_Åhsman
Ringside http://www.mrboxhist.se/boxare/thorner-ahsman/
Intervju 2006 www.rogerpettersson.com/intervjuer2.asp?ID=82
Nordic Posters http://www.nordicposters.se/filmaffisch/Th%F6rner+%C5hsman
Thörner Åhsman på film, IMDb http://www.imdb.com/title/tt0235768/?ref_=nm_ov_bio_lk1
Litteratur:
Franzén, Christer, RINGSIDE. Den professionella boxningens historia. Stockholm 2004. Där återfinns referat av alla Åhsmans matcher i Sverige plus komplett matchlista.